Intervjuat mig själv

Skam för den Svenska skolan, det skall inte se ut som det gör i samhället.

Den svenska skolan har fått mycket kritik den senaste tiden, här följer ni Kristinas tid under sina skolår på gymnasiet. År som hon trodde skulle bli en frihet.

Av: Karin Wigstrand

Grunndskolan var slut vilket var en befrielse för Kristina, hon hade haft 3 år i mörkret. Men nu skulle hon äntligen få börja på gymnasiet.
- Det känns skönt att komma till en skola som är frivillg att gå på, då kan man hoppas att eleverna där är mer mogna än va dom var på högstadiet. Men den förhoppningen var det en glad och lättsam Kristina som gick till skolan.

Början på gymnasiet var bra sedan brakade det loss på allvar.
Kristina hade gått på sin nya skola i 1 vecka och hade fått en ny bra vän som hon ofta hänge ihop med. Den första veckan hade hon det bra, sedan brakade mobbningen loss på allvar.
- Jag minns första gången någon var på mig det var i bildsalen då en kille sa ett rasistiskt ord till mig, och eftersom att jag redan då var ganska skör så tog jag åt mig. Men Kristina lät sig inte vikas ner för det hon fortsatte och visa god min i skolan tills en dag då en tjej personligen frågade Kristina Heter du Kristina jag trodde du hette ******.
- Ja det tog verkligen kol på mig minns att det satt en och skrattade åt hennes galenskaper, tänker jag efter på den insidenten måste det nog vart det värsta under hela ettan.

Tvåan var ett helvete från första dagen, att kristina valde att gå kvar på skolan är ganska otroligt.
Kristinas andra år var mörkt redan från början, det hade gått 1 vecka innan hon för första gången såg det rasistiska klottret.
- det var som ett slag direkt i ansiktet, men samtidigt var jag inte förvånad.
Det var inga milda saker det stod berättar Kristina vidare, hon sa att det kunde stå allt från ” neger Kristina” till ”Neger Krisitna, du är så läcker sug min kuk tills du spyr”
Hur man klarar av att fortsätta på skolan när mobbningen är så grov förstår inte jag, men jag förstått att Kristina var en kämpe utöver det andra på detta påstående säger Kristina.
- det som fick mig att gå kvar på skolan var stödet som jag fick från mina klasskompisar och min underbara klassföreståndare, kunde man efteråt ge henne en present så skulle hon få en.

Tvåan närmar sig sitt slut, men precis innan avslutningen händer det som inte får hända.
Med två veckor kvar av årskurs två så blir Kristina hotad till livet, hon vågar inte sätta sin fot på skolan dom sista 2 veckorna av skolan.
- Nej det är sant jag vågade inte jag ville inte riskera livet av att gå till skolan, men även här så stod skolan bakom mig minns att jag på sommarlovet mellan 2-3 hade samtal med rektorn. Ett samtal som var givande för Krisitna det samtalet fick henne att återkomma till trean men hon vägrade att gå till skolan eftersom att personen som hade hotat henne bodde så nära så skolan sponsarade henne med busskort i två månader.
- Jag kan bara tacka skolan för allt stöd.

Sista året var ”lugnt” ur Kristinas synvinkel det var ingen rasism kvar men tro inte att hon fick gå lycklig för det.
- Nej, men glad att rasismen var över men det hindrar inte puckona på min skola att börja sprida en massa falska sexuella trakaserier om en. Jag tyckte det var orättvist att allt skulle hända mig. Men även denna gången fick Kristina bästa tänkbara stöd från sin klassförståndare och bästa kompis. Jag tror att dom har betytt mer än vad Kristina själv vill medge, vidare så berättar Kristina att hon gjorde polisanmälningar med stödet från skolledningen bakom sig.
- jag hade aldrig vågat göra detta om dom inte visat sitt stöd.

Idag är Kristina 20-år och är klar med gymasiet men ser hon tillbaka på tiden är det mörker, men som sista del på denna intervju frågar vi Kristina om hon har tips till mobbade människor.
- Ja att aldrig ge upp, man skall aldrig låta mobbarna vinna, men för att klara detta krävs bra stöd från nära och kära. Minns att de vänner som kom in i mitt liv under min gymnsaietid är orsaken till att jag sitter här idag.
En annan sak som Kristina håller fram BERÄTTA FÖR FAMILJEN annars blir allt fel.