Detta är inte rättvist.
Detta klarar jag inte.
Detta skall inte ske.
Men nu sitter jag här igen och funderar på saker och ting.
Rött i hela ansiktet.
En stor röd pöl nere på golvet.
På golvet ligger en tjej som äntligen slipper plågan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Gumman, finns här när du behöver någon att prata me! Glöm aldrig de!
Kramar
Den här dikten var sorglig. Säg inte att den handlar om dig...jag finns här för dig. Kramar!
Jag tänker på dig som mest när du har det jobbigt!
Kram Jenny
Skicka en kommentar