Hej!
Jag orkar inte att leva i denna familje situvation.
Jag hatar att vara hemma, samtidigt har jag inte så mycket till val eftersom att de flesta av mina vänner är bosatta långt långt ifrån mig.
Vad har jag gjort för att förtjärna att bli utpekad som familjens syndabock?
vad är det för fel på mig? något måste det fan vara asså:(
Annars skulle inte min egna "far" och bror alltid ha mig som en syndabock för denna familjen. Varför är det mitt fel att jag hela tiden sabbar våra semestrar? det är iallafall det som Pappa och min bror säger till mig.
Det känns säkert lättare för dom att lägga skulden på mig.
Jag har ingen relation till min far längre.
Det ända jag är tillför är att få skäll och alla ord om hur jag ser ut och skulden för allt.
Min bror och min far är så tajta dom gör allt tillsammans,
jag brukar säga ifrån att jag existerar också i denna familjen svaret jag brukar få är :
Du är faktiskt 20 år nu och skall klara dig själv.
Visst jag vet att jag är det men fan kan man inte få ngn form av kärlek av han?
Jag är bara i vägen, och skall göra allt hushållsarbete som han säger,
Vidare så säger han att jag är den lataste han känner och gör aldrig något.
På allvar hur jävla sugen blir man på det när man inte får ngt tillbaka av alla 7 dagar i veckan så sitter jag ta mig fan i min lägenhet i min ensamhet 6 dagar,
Jag orkar fan inte med det längre.
Om du bara kunde lägga ner 30 dagar på mig istället för 5 dagar om året så kanske livet hade varit lättare för mig,
men att bara få kärlek och värme av 1/3 i familjen gör ta mig fan ont ont ont.
Snälla någon hjälp mig ur detta, vad skall jag göra för att bli synlig för min Pappa???
Min mamma är det bästa jag har.,
hon bryr sig om mig iaf och det är jag så himla glad över..
Men eftersom pappa aldrig är hemma och gör något i huset så kan vi knappt göra något ihop eftersom att det bara är städning för henne.
Pappa säger att han gör en massa bra saker men i själva verket om ni frågar mig är det bra sakerna att attrahera min käre bror :(
Han tycker att jag skall göra hushållsarbetet med motiveringen:
Vem gör minst i familjen?
Jag skulle vilja påstå han eftersom att han inte gör så mycket..
jaja nog om det men fan detta måste bli en ändring på om jag skall stå ut i denna familjen!!
Jag lär ju inte må bättre psykiskt som det ser ut i denna familen!
ha det!!!
en ledsen Karin
3 kommentarer:
Vad jobbigt detta var...förstår dig och hur det känns. Usch så arg och ledsen jag blir när jag läser detta. Försök prata med din pappa om hur du känner och att du blir ledsen när det är som det är. Han borde förstå dig om han älskar dig och vill dig väl. Vill ju vara hos dig nu och trösta dig *kramar om*
Annars kan du inte prata med din mamma om hur det känns och förklara för henne att du med vill vara en del av familjen...hon kanske kan prata med din pappa och bror. Du får ta en dag i taget och hålla huvudet över ytan. Det kommer ordna sig på det bästa sättet. Du klarar detta Karin du är Bäst!!
Vi hörs...kramar din vän som stannar här för evigt!!!//Anna.
Usch, det gör mig ont att läsa... men, även om det kanske inte är någon tröst, så vet jag precis hur det känns... du vet vad jag har berättat. Jag fick ju ändra på hela min personlighet, hela mig fö att behaga herrn i huset... man mår så jäkla pissdåligt av det, jag vet... skulle så gärna vilja göra något för dig <3
Hoppas i alla fall att allt löser sig till det bästa, finns alltid här för dig <3
Massa kramar från Kajsa-Lisa
Vännen, förstår att de där måste vara skit jobbigt! Finns alltid här!
Kram<3
Skicka en kommentar