Jag är så förbannat trött på detta nu alltså.
På tal om annat så sitter jag här och lyssnar på ett radioreportage om Johanna Sällström
det får väl inte vara sant bara att hon inte lever längre:( 
Jag kan bara inte förstå hur en förebild som Johanna inte lever längre. Det känns förjävligt att se henne på filmerna när man vet att hon gett upp sitt liv.
Kan ju bara vara ärlig, att vara deprimerad är inte alls roligt, jag har vart det och känner av helvetet än idag.
Kan lova att man ena stunden inte vill vara i närheten av ngn för att i andra stunden vilja fortsätta och försöka vara med folk. Trodde fan inte att jag någonsin skulle erkänna detta. tror att jag inte vill ha folk som idel frågar hur det är med mig, kanske därför jag mörkar helvetet. Men det skall dock sägas att jag idag är mycket bättre än för några år sedan.
Nej nu skall jag sluta!
Hejdå!
3 kommentarer:
Johanna tänker jag på lite nästan varje dag. Jag börjar ALLTID att gråta så fort jag ser henne på en film...Oftast lite i början av filmen. Sen går det över men i slutet så sitter jag och stor tjuter ! De är riktigt hemskt tycker jag... Vill inte att de ska vara sant. Men de känns lite bra att de ska göra en sista Wallander film för då blir det ett slut utan Johanna och jag tycker det känns som man på något konstigt sätt kan gå vidare...Men visst kommer man fortfarande sitta och tänka på henne. De är synd att du inte mår bra =( Hoppas att det blir bättre med dig... De finns säkert många som tycker om dig. Som skulle ha en väldigt tråkit liv utan dig !
Såg Wallander-hemligheten igår och allt jag kunde tänka på var att vi gick miste om en sån stor talang, en stor och vacker talang. För det var hon var Johanna, en riktig talang och vacker.
Jodå jag har också den erfarenheten, som du redan vet. Visst är det jobbigt att veta att andra människor ber upp? Sådana som har haft som förebilder. Johanna Sällström var en väldigt duktig skådis och en förebild för mig. Kramar!
Skicka en kommentar